There is always a place in me that you can call home.
Tjenixen!
Studenten är klar. Strömsholm är över men jag är säger som i talet, "Strömsholm i all ära men det är ni vi kommer att sakna." Mina kära vänner är utspridda över hela landet och det börjar redan kännas tomt.
Helgen har bestått av allt för många farväl och avslutningsfikan på markan var väll ändå värst! Stina grät nog mer än någonsin och Aili kom inte långt där efter. Fast jag ska väll inte säga något...
Jag själv lämnade Strömsholm på måndagen efter en storstädning i stenhuset. Det var jag,pappa och Leon som tillsammans med en fullsmockad bil begav oss mot glommen och Carl's landställe. Det är nog det mysigaste stället jag någonsin varit på! Luncha lite och sen tog vi en liten ridtur som slutade med att vi red i vattnet, dock efter mycket övertalning på Leon. :) Han kommer förövrigt stanna där i några veckor tills allt i Tyskland hunnit ordna sig.
Pappa och jag kom hem sent på natten och idag är jag som en zombi. Trots det har jag ändå hunnit med några saker. Fixat lite med banken, kirrat lite saker tills morgondagen och nu på kvällen har familjen sahlin, kypengren och en saknad Maja intagit middagsbordet. Att jag egentligen har tusen saker att fixa orkar jag inte bry mig om just nu, sitta och snick-snacka med Malin på skype är mycket roligare! Och så måste jag ju faktsikt se klart "Föräldrafällan"...:)
Morgondagen kommer bestå av lite trix på morgonen innan jag och Pappa beger oss mot Skavsta. Någongång runt 4 kommer jag inta Tysk mark. Omg vad nervös jag blev nu när jag skrev det. Men nej, detta kommer bli kanon..hoppas jag.
