Zelda

Idag är det torsdag ( 2 veckor + 6 dagar tills avresa), jag är ledig från jobbet idag och tänkte börja packa lite smått. Jag har skrivit lista på allt som ska med och gud vad det blir mycket! Samtidigt som det käns som om jag inte kommer ta med mig någonting alls, hmm hur ska detta sluta?

Jag trodde tiden här hemma skulle bli pest och pina men även om jag inte rikitgt vill erkänna det så har jag trivits ganska bra trotts allt. Det beror nog mest på mina underbara föräldrar, hur ska jag kunna tacka dem för allt som dom gör för mig och för allt som dom ställer upp på? Och nu ska jag lämna detta i 4 månader, kommer inte kunna gå ner på mornaran och känna mig som världens minsta och ynkligaste människa i världen och veta att mamma finns där väntande med en varm och härlig kram.... Vilken tur att jag har en så bra resekamrat som zelda mellström utan henne hade jag aldrig klarat av detta och nu när linnea Ronsten kommer komma och möta upp oss också det var som grädden på moset för hela den här resan!!!:D

Det är ju ju inte bara familjen jag lämnar utan också alla dessa underbara djur här hemma, katterna, hunden, hästarna och speciellt Neumann som verkligen är min lilla guldklimp för tillfället.

Det har länge känts som om det är så himla lång tid kvar tills vi ska åka och man tänker ''hela tiden men det hinner jag gör det är ju så lång tid kvar'' men nu är det bara 2.5 veckor kvar och den där tiden som har avrit sååå lång har bara runnit förbi innan jag ens han blinka? Vad hände med alla dessa mpnader vart tog dom vägen vad gjorde jag med tiden? Lite så känner jag just nu, man kan kalla det